Examensarbete: Ur Nordiska museets fickursamling
En undersökning av digitisering, metadata och representation hos Nordiska museets digitala samling av fickur.
Som examensarbete för Föremålsantikvarieprogrammet skrev jag om Nordiska museets samlingar av fickur, en undersökning av digitisering, metadata och representation hos Nordiska museets digitala samlingar av fickur. Detta gjordes med en API-sökning genom Riksantikvarieämbetets k-samsök.
Det har i efterhand framkommit några felaktigheter i texten och de anmärks längst ner på denna sida. Om ni hittar något som verkar udda tveka inte kontakta mig om detta!
Sammanfattning
Syftet med undersökningen var tredelad. Ett första syfte var att kartlägga metadata hos Nordiska museets samlingar av fickur, för att därigenom kunna problematisera fickurens representation och värdering i samlingen och utställningar över tidens gång. Ett andra syfte, var att ge en bild av vad som går att fa ut ur den digitala metadata som finns hos Nordiska museet, och hur denna kan användas. Ett tredje, underliggande syfte var att ge en inblick i fickurets historia och dess utveckling över a ren. Frågeställningarna löd:
Vad går att utläsa ur digitiserad metadata från Nordiska museets samling av fickur?
Hur kan resultaten kopplas samman med museets och fickurets historia?
Vilken problematik går att utläsa beträffande representationen av fickuren i samlingen?
Undersökningen använde sig av k-samsöks API för att hämta hem data från Nordiska museets databas. Den resulterade i stora mängder metadata som användes för att jämföra de accessionsredogörelser som existerar i Nordiska museets tidigare årsböcker. Materialet visade sig otillräckligt för att kommentera på digitiseringens omfattning inom detta område, och vidare forskning krävs.
Bland denna data utlästes en koncentration av objekt kring perioden 1750-1850, vilket var rimligt med tanke på att det räknas som Sveriges och Stockholms storhetstid för urmakare, samt att vid denna tidpunkt hade fickuret förtjänat sin plats som förlitlig tidmätare.
Problematiken hittades i objektens beskrivningar, där de intet-existerande beskrivningarna av urverkets tekniska specifikationer blir en förlust av de kulturhistoriska värdena kring hantverket. Detta var indirekt relaterat till problematik kring etikettnamn, där etiketter som ’fickur’ och ’fickurverk’ såg högre representation och information än de benämnda ’spindelverk’, trots att de innehöll liknande typer av objekt. Detta ledde till slutsatsen att objekt benämna ’spindelverk’ hamnat i en sidokategori på grund av brist på sakkunskap relaterat till sin mer specifika benämning. För att kunna motarbeta detta behövs mer ingående forskning i samlingen genomföras, där fickurverken kan kategoriseras, ges mer enade benämningar och urmakarhantverkets gyllentid i Sverige kan lyftas i samlingen.
Anmärkningar
(S. 26, rubrik 2.2, punkt 3) Nämner Christiaan Huyghens och Thomas Tompion som skaparna av oron och spiralfjädern som fästes vid denna. Litteratur nämner Robert Hooke som den faktiska uppfinnaren av spiralfjädern redan år 1658-1660, men att han hamnade i en dispyt med Huyghens när denne försökte ta patent på spiralfjädern år 1674. Oron uppfinns inte heller här, utan den runda varianten av oron tas fram vid denna tid, innan detta användes en skedbalans.
Referenser:
Albin Schaeder, De underbara uren: samlandet som hobby, 2003, s. 108.
Barbro Åstrand, Gamla ur: ur Kulturens samlingar, 1980, s. 56.
David Glasgow, Watch and Clock Making, 1885, s. 18; 205-206.
Henning Hammarlund, Urens historia, 1904, s. 24.
Henry Leonard Nelthropp, A Treatise on Watch-work, Past and Present, 1873, s. 86; 190
Abbott Payson Usher, A History of Mechanical Inventions, 1929, s. 282
Exempelsidor
