1500-talet

Det mobila urets begynnelse spåras tillbaka till precis innan eller omkring 1500 och introduktionen av drivfjädern av Peter Henlein (Petrus Hele), urmakare från Nürnberg.¹ Bruket av denna fjäder medförde att man inte längre behövde förlita sig på lod för att driva urverket och dess storlek minskade drastiskt. Dessa första urverk var skapade i järn. Valet av material relateras ofta till hur de första urmakarna från grunden var låssmeder och tillhörde klensmedernas skrå.² Över tiden började mer ädla metaller samt brons och mässing bli standarden, då de var mer lättarbetade.³ Spindelgången är den gång som kan hittas i dessa urverk, men med en så kallad skedbalans eller stångbalans i stället för den runda balans som vi använder idag.⁴ En annan urskiljande detalj som kan hittas hos 1500-talets mobila urverk är dess verkpelare; fyrkantiga eller cylindriska till formen och var först nitade i den övre verkplattan men efter 1575 i den undre.⁵

STACKFREED OCH SNÄCKAN

Drivfjäderns kraftskillnad från när den är fullt uppspänd till när den knappt är spänd alls var också något som var erkänt sen dess införande. En konstruktion vid namn stackfreed brukar en bågad fjäder som trycker emot drivfjädern, med varierande kraft beroende på drivfjäderns uppdragning, i ett försök att fördela den kraft som överförs på löpverket.⁶ 1525 implementeras snäckan och fjäderhuset för att ersätta stackfreed-mekaniken i de mobila uren.⁷ Dock kan både fjäderhuset och snäckans konstruktion spåras tillbaka ända till 1477, där den hittas i skisser från Leonardo da Vinci.⁸

DRÄKT- OCH FANTASIURET

Trots den mindre storleken var dessa första mobila ur fortfarande relativt klumpiga, hängdes främst runt halsen eller från livremmen och kallas därför i vissa fall dräktur eller halsur i stället för fickur. Cylinder eller trumformen, likt en mindre variant av bordsur för tiden, var vanlig.⁹ Typen som kallas Nürnbergsägg kom också fram i mitten på 1500-talet och fick sina namn från deras ursprungsplats samt sin ovala eller runda form.¹⁰

Mer fantastiska former utvecklades också under denna tid; kors, böcker, döskallar, instrument, urnor och djur.¹¹ Dessa fantasiur fasades sedan ur när urglaset byter ut det genombrutna metallock som hittills suttit över urets urtavla och emaljmålningen, som ansågs mer passande för runda ur, blev populär.¹²

¹ Sven Kjellberg (red.), Kulturens Årsbok 1954 (Lund: Kulturen, 1955), s. 42-43,45; Nelthropp 1873, s. 55–57; Glasgow 1885, s. 17; Hammarlund 1904, s. 22, 79; Abbott Payson Usher, A History of Mechanical Inventions (New York [etc.] McGraw-Hill, 1929), s. 271; Schaeder 2003, s. 19; Åstrand 1980, s. 45.
² Nelthropp 1873, s. 60; Hammarlund 1904, s. 22; Usher 1929, s. 271; Sven Kjellberg (red.) 1955, s. 46.
³ Glasgow 1885, s. 120; Nelthropp 1873, s. 61; Åstrand 1980, s. 46.
⁴ Hammarlund 1904, s. 80; Schaeder 2003, s. 108; Usher 1929, s. 270; Åstrand 1980, s. 31.
⁵ Schaeder 2003, s. 24.
⁶ Schaeder 2003, s. 19; Usher 1929, s. 271–272; Åstrand 1980, s. 33.
⁷ Glasgow 1885, s. 17; Hammarlund 1904, s. 25,80; Sven Kjellberg (red.) 1955, s. 44; Usher 1929, s. 272; Åstrand 1980, s. 31.
⁸ Schaeder 2003, s. 19; Åstrand 1980, s. 31.
⁹ Hammarlund 1904, s. 22; Åstrand 1980, s. 45.
¹⁰ Hammarlund 1904, s. 80, 93; Nelthropp 1873, s. 56; Usher 1929, s. 275; Åstrand 1980, s. 45.
¹¹ Hammarlund 1904, s. 80; Åstrand 1980, s. 45–46.
¹² Åstrand 1980, s. 46.