Astral vandring och dess problematik

Cassius Passeron, 3E 243.

”[…] gör det väldigt lätt att finna sin väg hem genom att använda själastråket. Svårigheter kan uppstå om detta stråk finner sitt slut genom en magisk brytning, som tur är så är detta väldigt ovanligt och ritualer finns för att åter finna sitt stråk.

För dem av större affinitet för sammankoppling till Det Stora Intet (likt de största av Drömvävarna av vår orden) har vid sällsynta tillfällen ett ytterst intressant fenomen uppstått. En av dessa är daterad till 3E 198, när en ärkevävare av Drömvävarna togs till fånga av Alaric II Verisils broder under Tvillingakriget. Denna Drömvävare ställdes inför extrem tortyr och när han återfanns var han i en djup koma. Tidens vävare […]”

”Från dessa exempel så kan slutsatsen dras att den vilda magin som vi vävare dagligen framkallar genom våra tyger, likt Lumedalis filosofi, har sitt eget liv och vilja. Min teori är att vid stor, dödlig påfrestning kastar den magiska kraft som den som bemästrat väveriet över många år samlat, in deras astrala själv i Det Stora Intet. Om detta är för att skydda sin brukare, eller om något annat ligger bakom denna företeelse är högst oklart. Problemet ligger då i att denna oväntade planvandring inte skapar ett själastråk för att leda vävaren tillbaka.”